vemarerikbloggse

När man tror att man har nått botten kommer någon med en spade.

För att slippa att sitta och skriva långa inlägg här om parkour så skapade jag en ny blogg som enbart kommer att handla om min träning. Texten kommer istället att vara skriven på Engelska där. http://erikparkourbloggspot.blogspot.com/

Idag samlades vi klockan tolv på det vanliga stället för att träna. Jag hade onda aningar redan på bussen; det regnade då jag åkte in mot stan' men det försvann dock. Vi samlades och gjort en lång uppvärmning blandat med styrka och uthållighet. Sedan drog vi vidare. Det var tänkt att vi skulle träna till kl. 4 för att sedan fara till Luigi, pastakungen och äta samt få gratis drycket. Så blev det inte. Vi hann bara sätta igång att träna efter uppvärmningen tills regnet kom. Vi tränade under ett träd just då, och stod kvar där under för att vänta ut den lilla skuren. FAIL. Det började ösa ner regn och vi hade två val - antingen söka ett annat skydd och bli dyngsur eller att stå kvar under trädet och sakta men säkert bli blöt.

Vi valde att springa iväg vilket vi gjorde. Det var så mycket regn att det var cirka 1dm djupt vatten på vissa gator och det strömade längst trotoaren. Vi fortsatte att träna, eller träna och träna, efterom det var så kallt så värmde vi upp hela tiden istället. Det är ju träning det med. Aja, efter att ha vridit ur t-shirten och önskat att underkläderna bara kunde bli torra så satt man sig ned för att vänta på bussen i två timmar. Den buss som tar mig till ödemarken, of course. Ironiskt nog hade jag tänkt att ta ett rehabliterande isbad då jag kom hem men avfärdade tanken rätt så snabbt. Det blev ett varmt skumbad istället.

Jag tog mig i kragen, slapade mig i facet och dränkte mig i toan tre gånger innan jag faktiskt startade en inspelning för en Parkourfilm, som inte är på 50 sekunder. Det kändes helt enkelt uselt och provocerande att efter två år släppa min andra film - dock endast på 50 sekunder. Uselt. Tråkigt och ologiskt. Den tråkiga filmen är deletad. Borta. Gone. Så, Den Gömda Arkitekturen blev namnet. Bara för att påminna alla traceurs att skogen är bortglömd och gömd. Så, istället för att göra ett filmprojekt i stadsmiljö så blev det skogen. Inte bara för att skogen är glömd och gömd, utanför att jag besökte samma ställe där jag tränade parkour för första gången. Jag känner att jag har utvecklats enormt fysiskt, mentalt och även när det kommer till filosofin. Det är underbart. Din föreställning blir bara lika bra som din föreberedelse är. Ja, jag kan äntligen känna mig som en äkta traceur även om jag har mycket kvar att lära precis som alla andra. Vi blir aldrig fullärda. Parkour är enligt mig som ett språk - Det är inte förän man lär sig det som man förstår det.

I skrivande stund sitter jag och småfryser efter att ha tagit ett kallt, hedligt isbad. Jag har kommit hem efter att ha tränat med några and traceurs från UPKF. Det var en lugn träning idag och långt ifrån seriös. Hur som helst, alla vet inte vad parkour är. Inte än i allafall. Då vi tränade idag utanför ett bageri som hade stängt så står ägaren där innanför och glor på oss. Vi håller på att träna balans och vaults över ett räcke med gräs nedanför som finns vid bageriet. Tillslut kommer ägaren ut och frågar vad vi gör och vi förklarar för honom och frågar om det är OK att vi tränar här eller om han vill att vi ska gå. Han sa att det var okej att vi tränade där, bara vi inte förstörde något eller gjorde oss illa.


Det gick bara cirka femton minuter tills någon, nedanför räcket vid källarenfönstret, knackade åt oss. Feladam gick ned dit och bagaren höjde en lapp mot fönstret. Där stod det ''Ni är helt jävla galna.'' Den dagen då folk ser parkour som det verkligen är, dvs en diciplin och inte en extremsport, skålar jag för det. Otrevliga människor, blää. Well, på Lördag blir det ''Kungensjam'' då vi efter träning ska... Vräka i oss lasagne. Synd att jag inte gillar lasagne.

I förrgår var jag och två andra kompisar på Paradisbadet, dvs i Ö-vik. Det var ett bra tag sedan man var där, nästan så att man glömt bort saker och ting.. Efter att ha badet i sex timmar så åt vi på en Italiensk restaurang med riktigt god mat.
Det hände även mycket mer men det orkar jag inte skriva om. I'm a boring schluuuuth.

För att vara ärlig är jag inte precis någon som följer Allsång. However, jag har sett det tre gånger i sommar vilket är nog. Hur som helst, till saken. Hur i tusan kunde en av Sveriges fulaste programledare få visa sig på Allsång, som programledare dessutom. Visst, utseéndet är inte allt, men det som får mig att bli irreterad är hans barnsliga humor, hans förmåga att göra löjliga rörelser och vara allmänt pajasartad. Var han jätte, eller bara lite homoristisk enligt på då han klädde ut sig till kung? Nej. Inte nog med detta. Han har ingen sångröst heller utan låter skrikig. En programledare över ett program som Allsång bör ha en riktigt bra röst, men icke. No offense, men gör oss alla en tjänst och bortgå från Allsång. Anders Lundin passar inte in där alls. Det går inte att jämföra med Lasse Berghagen. Hans bortgång blev Skansens bortgång, precis som Bingo Lotto gick till botten då Loket försvann, tror jag. Det är knappast förvånande att Allsång har tappat massor av tittare.

Hemma från stugan igen. Det hände mycket kul; träffade en kusin, spelade badminton, minigolf och krocket. Det var riktigt trevligt med toppenväder nästan var enda dag med trettio grader och över. Brun? Ja! Snart blir det förmodligen att köpa en trampbåt! Eller stekarbåt, eftersom det skall sättas elmotor på den, solstolar, radio och tramporna skall bort. Perfekt om man vill sola och bada. Blir snart att fara dit igen och ta upp de två andra båtarna. Båt båt, water water, pisswasser!